Carlandersläkten

 

I Hljelmaren nr 63 finns en artikel om släkten Carlander. Där finns ett gruppfoto med Christofer Carlander (Gamlestadens fabriker). Det är personen i hatt.

Med benäget bistånd från ättlingen Hans Carlander, vars farfar var Olof, har vi rett ut en del av de som finns med på bilden.

Bredvid Imanuella ser vi en av systrarna, oklart vilken. Fotot är taget omkring 1885.

Vet du vilka de övriga personerna är på bilden tar vi tacksamt emot uppgifterna, gärna också med lite bakgrundsinformation. Klicka på bilden för förstoring.

2 tankar kring ”Carlandersläkten

  1. Goran Inläggsförfattare

    Det mesta som verkar underligt har naturliga förklaringar. Lis Carlander, präst i Linköping, har gjort denna kommentar till min artikel i Hjelmaren. /Göran C

    ”Min morfar, Bertil Carlander son till Axel Carlander som står lutad mot väggen på fotot sidan 5, berättade en gång för mig om vårt släktnamns ursprung; Olof Carlander tog namnet dels efter sin hemby Karleby, men tillägget “ander” tog Olof som en ordlek från grekiskans andros, som betyder man/karl – så uttolkningen av namnet Carlander blir “man man”. Sant eller inte – det är en rolig berättelse. Att det blev just (klassisk) grekiska som Olof lekte med, beror i så fall på att det är ett av de språk man behöver kunna som präst då nya testamentet är skrivet på just detta språk.
    Göran Carlander förundrades över att Asmund Carlander efterträdde sin svärfar Christopher Rydell som kyrkoherde, men det har en naturlig förklaring; 1686 års kyrkolag stadgade att den präst som var beredd att konservera en kyrkoherdeänka genom att gifta sig med henne, eller med hennes dotter, fick företräde till en kyrkoherdetjänst. Detta var ett praktiskt sätt att se till att prästänkor, och deras döttrar, fick försörjning framöver utan att det onödigt mycket belastade socknens invånare. Hur länge detta konserverande var i bruk är svårt att säga, för vem vet med säkerhet skälet till att människor gifter sig, men under 1700-talet började änkepension införas för änkorna, och bruket att konservera var inte lika nödvändigt längre. Dock var det vanligt till långt in på 1800-talet, att tjänster gick i arv från en prästfar till prästson alternativ en prästsvärson som på så sätt tog över ansvaret att försörja sin mor/svärmor och eventuella hemmavarande syskon/svågrar och svägerskor – vilket ju var praktiskt för socknen det också.”

    Svara
  2. Margareta Limburg

    Det var roligt att se kortet pa min gammal-morfar Carlander och hans familj. Jag tyckte forst att den lille pojken var Per, min morfar, men nar jag forstorade bilden kunde jag se att det var Farbror Olle, som jag val kande som barn. Min Mamma var en av tvillingarna Carlander, Karin, gift med Claes Fischerstrom.

    Svara

Lämna ett svar till Goran Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.