Han nämnes 1666-11-12 kalmarbo och 1670-12-18 inspektör över lands- och lilla porttullen i Kalmar. År 1685-06-01 nämnes han ha förvärvat fastighet vid Storgatan. (Dito lantz Inspectoren Hans Carthman opbiuda sin kiöpte gårdh på storre gathan, uthaff Sahl. Rådman Hindrich Siefferentz? 1 gl.)

Han kallas i mtl Hans Nilsson Kartman och bor 1667-94 i Västra kvarteret (åren före och efter har luckor i mtl). År 1667 står han nämnd i mtl men betalar bara för en dräng. Från år 1668 står han som gift i mtl. Från 1669 kallas han inspektoren i mtl. Lever fortfarande 1710 tillsammans med hustru (mtl). 1708-10 finns även inspektor Kartmans tegeldrängar - 2 gifta och 4 ogifta drängar. 1711 synes endast hans ogifta son vara inspektor. Han hade gårdar i Ryssby sn, nämligen säteriet Knapagården, Vadstena, Västervik m fl. Han står omnämnd där efter 1713, men hans arvingar står som ägare i mtl 1715. Han förefalla leva vid sommartinget 1713, men är död vid sommartinget 1714.

År 1698 vid sockenstämman begärde inspectoren Johan Kartman att få köpa Skäggenäs gravplats för sig och sin hustru.

Vid Norra Möre vinterting 1715 mål 35 instäms salig inspektoren Hans Kartmans arvingar anseende en skuldfordran på 2625 Dr 28 öre kmt som han ska ha lånat av handelsmannen i Kalmra Michael Bomgardh. Endast inspektören Nils Bergman inställde sig som arvinge och då det var oklart om övriga arvingar instämts uppsköts målet.

Vid Norra Möre vinterting i februari 1716 mål 29 var också alla arvingarna instämda, men alla utom Hans Kartman junior som ej är ansvarig uppger sig ha avstått arv efter sina föräldrar varav svärsonen Nils Bergman redan 1715-02-15 varför rimligen såväl Hans Kartman senior och hans hustru Anna hade avlidit då.

Vid Norra Möre vinterting 1716 mål 36 var inte heller alla ättlingar instämda varför ytterligare stämning krävdes.

Vid Norra Möre sommarting 1716 mål 19 är alla arvingar utom kapten Jakob Johan Queckfelt på plats och kärande kan inte visa att han har fått stämningen varför målet uppskjutes igen, men denna gång med 20 Dr smt vite om de inte infinner sig till nästa ting.

Peter Silfverlåås hade före 1680 skapat ett säteri av Knapegården, Ryssby sn. Från 1683 arrenderade han dock ut denna till Hans Kartman. Åkern var dock endast 18 tunnland, och bebyggelsen skäligen klen. Det heter också 1683 att densamma "så i man- som ladugården är intet bättre än uti en välbehållen bondgård finnes". Likväl beskrivs ej långt därefter tre trähus, av vilka ett innehöll blott stuga med förstuga och en kammare, det andra endast en sal av tolv alnars längd, elva alnars bredd och sju varv höjd, men det tredje blott en "liten gäststuga". Som rå- och rörhemman utnyttjades 1680 ett halvt mantal Slättås, som sedermer ingått i Vadstena säteri, vilket likaledes innhades av Kartman under panträtt. Det skulle också visa sig att dennes innehav av Knapegården byggde på mera reella grunder än arrendeavtalet. Vid sommartinget 1703 anmäldes, att Kartman för länge sedan fått tre uppbud på egendomen, som ingen erbjudit sig att inlösa och i periodens slut hade hans arvingar i gemen fortfarande dispositionen, ehuru Kartmans måg, den i Ryssland fångne Johan Gustaf Ulfvenklou (död 1735) i jordeboken ensam uppgavs som frälseägare och dennes måg majoren Peter Bröms (död 1731) bebodde stället.